Till startsidan

Aviär influensa (fågelinfluensa)

Aviär influensa eller fågelinfluensa är en av de allvarligaste sjukdomarna som finns hos fjäderfä. Sjukdomen orsakas av virus som kallas aviära influensavirus, vilka kan ge upphov till plötsliga sjukdomsutbrott med mycket hög dödlighet hos fjäderfä. Aviära influensavirus finns naturligt i milda former hos vilda fåglar. 

Orsak

Aviära influensavirus tillhör familjen Orthomyxoviridae och släktet influensavirus A. De klassificeras i olika subtyper med hjälp av antikroppar mot proteiner på virusytan. Det finns 16 HA-typer och 9 NA-typer som kan kombineras fritt med varandra. Aviära influensavirus benämns därför till exempel subtyp H5N1 eller H7N3. 

Arvsmassan hos aviära influensavirus är instabil. Mutationer, det vill säga små förändringar i arvsmassan, uppstår lätt vilket till exempel ibland kan leda till att ett relativt ofarligt virus plötsligt blir mycket aggressivt. Dessutom är arvsmassan uppdelad i segment vilket betyder att det kan ske slumpmässiga utbyten av större bitar av arvsmassan om två olika influensavirus samtidigt infekterar en cell. Influensavirus med nya egenskaper kan då plötsligt uppkomma.  

Fågelinfluensavirus klassas ofta som antingen lågpatogena eller högpatogena efter deras sjukdomsframkallande förmåga hos fjäderfän. Lågpatogena fågelinfluensavirus med subtyperna H5 och H7 kan cirkulera i fjäderfäbesättningar och orsaka förhållandevis mild sjukdom, så kallad lågpatogen aviär influensa – förkortat LPAI, men kan sedan plötsligt mutera och ge upphov till mycket allvarliga sjukdomsutbrott, så kallad högpatogen aviär influensa, förkortat HPAI.
Influensavirus är höljeförsett, och därmed relativt känsligt för miljöpåverkan och de flesta desinfektionsmedel. Viruset avdödas vid upphettning till 70ºC. 

Värddjur

Utbrott är vanligast hos tamhöns och kalkoner men samtliga fågelarter antas vara mottagliga för smittan. Även anka, gås, struts och vaktel är känsliga och kan utveckla sjukdom. 

I naturen cirkulerar aviära influensavirus av alla subtyper bland vilda fåglar, särskilt hos de fågelarter som har nära kontakt med vatten (till exempel andfåglar). Aviära influensavirus har även hittats hos vilda fåglar som provtagits i Sverige. 

Aviära influensavirus kan även i enstaka fall infektera vissa andra djur som gris, mink, marina däggdjur (säl och val), katter och även människor. I laboratoriemiljö kan även vissa andra arter infekteras av aviära influensavirus till exempel iller, kanin, marsvin, möss, katter och primater 

Smitta och smittrisker

Aviära influensavirus kan introduceras i fjäderfäflockar från symtomfria smittbärare, i regel vilda fåglar. Detta kan ske både direkt vid utevistelse eller genom att vilda fåglar kommer in i hönshuset, men sannolikt oftare indirekt genom att fågelträck kommer in i fjäderfähus via ventilation eller smutsiga skor. 
Smittspridningen mellan fjäderfäbesättningar sker sedan huvudsakligen via leverans av fåglar, transportfordon, redskap, kläder, foder, damm, fjädrar och personer som besökt smittade flockar. Virus överförs däremot inte via ägg till avkomman. Smittspridning via luft kan ske över korta avstånd. 

De vilda fåglarna infekteras via näbben när de äter eller dricker alternativt via kloaken direkt in i tarmen. Virus utsöndras med träck och kan överleva länge i vatten. 

Symtom hos fjäderfän vid lågpatogen aviär influensa (LPAI)

Gräsänder och andra andfåglar kan infekteras med LPAI-virus utan att utveckla symtom.
Hos kalkoner, som anses mycket känsliga för fågelinfluensa, kan symtomen vara diffusa som nedsatt allmäntillstånd, ökad dödlighet, blåfärgad hud, sänkt äggproduktion och minskad foderkonsumtion. Hosta, andningssvårigheter, ödem i huvud och kam, symtom från nervsystemet samt diarré kan även påvisas i dessa fall. Dödligheten vid denna variant av sjukdomen är lägre än vid HPAI.

Symtom hos fjäderfän vid högpatogen aviär influensa (HPAI)

Utbrott är vanligast hos tamhöns och kalkoner men samtliga fågelarter antas vara mottagliga för smittan. Även anka, gås, struts och vaktel är känsliga och kan utveckla sjukdomen. 

Symtomen vid HPAI varierar och påverkas av faktorer såsom subtyp, fågelart, fåglarnas ålder, förekomst av andra sjukdomar, miljöfaktorer med mera. Ett utbrott av högpatogen fågelinfluensa karakteriseras av mycket plötsligt insättande sjukdom med många fåglar som dör akut med symtom i form av nedsatt allmäntillstånd, minskad aptit och diarré. Svullet huvud och kam samt blödningar på benen kan ibland också ses. Värphöns kan initialt lägga ägg med mjuka skal, men slutar snart producera ägg. Dödligheten varierar mellan 50-100 procent.

Övervakning

Svenska fjäderfän undersöks sedan 2003 avseende eventuell förekomst av aviära influensavirus (subtyp H5 och H7) inom ramen för ett EU-gemensamt övervakningsprogram. Även vilda fåglar undersöks. Programmet styrs av ett beslut från EU-kommissionen som anger hur provtagningarna skall läggas upp för att ge en så rättvisande och mellan länderna jämförbar bild av smittläget som möjligt. SVA har sedan programmet startade planerat, skött administrationen och undersökt samtliga prover från fjäderfä inom programmet, allt på uppdrag av Jordbruksverket. Resultaten från övervakningen publiceras i en rapport som sedan 2010 heter Surveillance of zoonotic and other animal disease agents in Sweden (länk i högra kolumnen).

Om utbrott av aviär influensa misstänks eller konstaterats i Sverige

Aviär influensa lyder under epizootilagen. Om man misstänker att djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Till dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att man ska stalla in misstänkt smittade djur och alla andra djur i samma flock om det är möjligt. Ingen person, något ägg eller djur som haft kontakt med de misstänkt smittade djuren får lämna anläggningen förrän en veterinär tagit över fallet. Bekämpningen styrs av ett EU-gemensamt bekämpningsdirektiv, vilket innebär att det finns mycket noggrant reglerat vilka åtgärder som skall vidtas då aviär influensa misstänks eller har konstaterats. Lagstiftningen innebär också att det inte är tillåtet att vaccinera mot aviär influensa i Sverige.

Läs mer

Aktuellt sjukdomsläge

The Avian Influenza surveillance programs in Sweden in poultry and wild birds in 2010. I: Surveillance of zoonotic and other animal disease agents in Sweden 2010 (pdf), sid 14-16

Läs mer hos andra

Epiwebb

Jordbruksverket 

Myndigheternas krisinformation