Till startsidan

Bluetongue

Bluetongue är en virussjukdom som drabbar idisslare och som sprids via blodsugande svidknott (Culicoides spp). Sjukdomen drabbar inte människa.

Mottagliga djurslag

Sjukdomen drabbar tama och vilda idisslare. Nötkreatur, får, getter samt olika vilda idisslare, t.ex. hjort och rådjur, är mottagliga. Exotiska djurslag såsom kameldjur, antilop, vattenbuffel och även elefanter kan infekteras.

Smitta och smittspridning

Viruset som orsakar bluetongue smittar via svidknott. Det är honorna som sprider sjukdomen då de suger blod. Sjukdomen smittar inte vid direktkontakt mellan djur, men infekterade djur har virus i blod, vävnader och kroppsvätskor och smitta kan överföras genom t.ex. användande av samma kanyler till flera djur eller via sperma.

De svidknott som sprider sjukdomen finns i Sverige, det är dock fortfarande okänt om och hur effektivt de kan föra smittan vidare under svenska förhållanden. Temperatur och fuktighet har visats ha stor påverkan på hur effektivt svidknotten kan fungera som smittspridare.

Svidknotten kan inte flyga långt på egen hand, men de kan färdas mycket långa sträckor med vinden. På detta sätt kan sjukdomen spridas från ett område till ett annat. Ett annat sätt att sprida sjukdomen är att flytta infekterade djur när de befinner sig i en fas av sjukdomen då de har virus i blodet. Om sådana djur flyttas till en plats där det finns svidknott som kan sprida smittan vidare kan sjukdomen etableras i ett nytt område.

I länder där sjukdomen förekommer sedan länge är det ofta en säsongsmässig variation i förekomsten, under den tid av året då knotten är aktiva och djuren hålls utomhus sprids sjukdomen för att sedan följas av lugna perioder utan spridning under kallare väder då knotten inte är aktiva. Smittan övervintrar och spridningen tar sedan fart till våren igen. 

Smittämnet

Bluetongue är en virussjukdom som orsakas av ett så kallat orbivirus. Det finns hittills ett 25-tal kända varianter (serotyper) av bluetonguevirus påvisade i olika delar av världen. De olika varianterna uppvisar sinsemellan stor variation i sjukdomsframkallande förmåga.

Sjukdomen upptäcktes i Afrika i början på 1900-talet och spreds på 1940-talet till medelhavsområdet. 2006 spreds sjukdomen för första gången till  nordeuropa och 2008 även till Sverige. Utbrottet i norra Europa orsakades av bluetonguevirus serotyp 8.  

Symptom

Alla djur som smittas blir inte sjuka och graden av symptom varierar från lindriga symptom till allvarlig sjukdom och död. Klinisk sjukdom är vanligast hos får. Nötkreatur blir vanligen symtomlöst infekterade men vissa serotyper, däribland serotyp 8, kan orsaka symptom även hos nöt.

Symptom hos får:

· Svullnad och rodnad slemhinnan i munnen och näsborrarna
· Svullnader i huvud- och halsregionen
· Flöde från ögon och näsborrar
· Sår runt mun och nos samt i munslemhinnan
· Salivation (dreglar)
· Feber
· Inflammation i kronranden (kanten mellan klöv och hud) och hälta
· Andningssvårigheter
· Nedsatt allmäntillstånd
· Blå tunga (på grund av cirkulationsstörningar och syrebrist), detta är ett ovanligt symptom

Symptom hos nötkreatur

· Flöde från näsborrar
· Svullnader i huvud- och halsregionen
· Svullnad och rodnad slemhinnan i munnen och näsborrarna
· Sår i munslemhinnan
· Salivering
· Konjunktivit (röda rinnande ögon)
· Svullna spenar
· Nedsatt allmäntillstånd
· Feber

När ska bluetongueinfektion misstänkas

Vid feber och ansvällning av mun- och nässlemhinna, svullnader i huvudregionen samt näsflöde och salivering hos ett eller flera får eller nötkreatur i en besättning bör bluetongue misstänkas.

Om man misstänker sjukdomen

Bluetongue lyder under epizootilagen och djurägare som misstänker utbrott av sjukdomen ska kontakta veterinär. Tills dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att man om möjligt tar in djuret inomhus tillsammans med eventuella andra djur i flocken och försöker skydda dem från knottbett (stäng dörrar och fönster eller sätt insektsnät för). Veterinär som misstänker utbrott av bluetongue ska kontakta Jordbruksverket och länsveterinären i aktuellt län angående vidare åtgärder och provtagning.

Vad kan djurägare göra

Det är som djurägare viktigt att vara observant på symptom hos djuren i besättningen och omedelbart anmäla misstanke till veterinär. Det finns insektsmedel som har påvisad effekt mot svidknott. Detta kan användas för att minska svidknottangreppen på djuren.

Blueotongueutbrottet i Sverige 2008-2010

Efter det första påvisade fallet av bluetongue i Sverige hösten 2008 inleddes en bekämpningskampanj med syfte att utrota sjukdomen. Kontrollåtgärderna bestod bland annat av vaccination med ett inaktiverat vaccin och förflyttningsrestriktioner. Under de tre år som utbrottet pågick genomfördes också flera stora blodprovsundersökningar för att övervaka spridningen. Bekämpningen lyckades och Sverige blev som första land av de som smittats förklarat fritt från sjukdomen. För att bevisa fortsatt smittfrihet och för att behålla status som friförklarade och undvika restriktioner enligt EUs regelverk övervakas nu sjukdomen bland annat genom årlig provtagning.

Sedan maj 2010 har inga fall av bluetongue setts heller i övriga norra Europa men ett flertal serotyper av bluetonguevirus cirkulerar alltjämt i medelhavsområdet.  

Kan människor bli sjuka av bluetonguevirus?

Nej, sjukdomen sprids inte till människa. Det är ofarligt att komma i kontakt med infekterade djur eller att bli biten av infekterade svidknott.

Läs mer

Epiwebb