Får- och getkoppor

Får- och getkoppor orsakas av olika virus inom genus Capripoxvirus. Förutom får och get kan vissa virusstammar även infektera ren. Fall av getkoppor hos människa, på händerna, finns beskrivet. Smittämnena förekommer i Afrika, Mellanöstern, Centralasien, Turkiet och Indien.

Klinisk bild

Sjukdomen börjar 4-13 dagar efter infektion med feber, aptitlöshet, ökad salivation och flöde från nos och ögon. Inom ett par dagar uppträder förändringar i huden och ibland också på slemhinnor. Det är lättast att se kopporna där ullen är tunnast, samt i munhålan. Kopporna börjar som röda "prickar" och utvecklas vidare till blåsor som kan vätska sig och sedan övergå i krustor under avläkningen. Koppor på slemhinnor inne i kroppen kan ge allvarliga symtom och unga djur dör ofta av sjukdomen. Bakterieinfektioner försvårar avläkningen av kopporna och kan förorsaka andra symtom.

Smittvägar

Koppvirus sprids främst via direktkontakt med smittade djur. Eftersom smittämnet är mycket tåligt och överlever länge i miljön kan det också lätt spridas med redskap, transportfordon, skötares kläder etc. som förorenats med sekret från infekterade djur. Då ullen hos infekterade djur lätt förorenas av koppsekret kan smittämnet också finnas kvar länge i ullen på djur som tillfrisknat från sjukdomen.

Om man misstänker sjukdomen

Får- och getkoppor lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Till dess att en veterinär tagit sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att man håller det misstänkta djuret/djuren isolerat från andra djur (inomhus). Man får absolut inte flytta misstänkt smittade djur till något annat djurstall.