Ringorm som zoonos

Ringorm hos kalv och andra djur kan smitta människa. De ljusa fläckarna på kalvens huvud är ringormsutslag. Foto: Bengt Ekberg.

Ringorm är en smittsam hudinfektion orsakad av mikroskopiska hudsvampar (dermatofyter), och har alltså ingenting med ormar att göra. Ringorm förekommer hos både människor och djur. Sjukdomssymtomen hos djur varierar från inga alls eller ett lätt håravfall till hårlösa fläckar eller inflammationer i huden.

Vuxna katter och marsvin är ofta symtomfria smittbärare. Provtagning är vanligen nödvändig för korrekt diagnos och åtgärdsprogram.

Förekomst i Sverige

Ringorm är tvärtemot vad många tror en relativt ovanlig åkomma, förutom hos lantbrukare.

Riskgrupper i samhället är framför allt barn som har närkontakt med djur (i första hand marsvin). Lantbrukare med djurkontakt (kor). Människor som arbetar med pälsdjur (pälsdjursuppfödare, laboratoriepersonal).

Fakta om ringorm

Smittämne:

Olika arter av mikroskopiska svampar ur släktena Microsporum och Trichophyton.

Förekomst:

Förekommer i alla länder. Sjukdomen är vanligast i täta djurpopulationer.

Symtom hos människor:

Oftast ringformade, växande rodnande inflammerade områden i huden. Avläkning sker snabbt i centrum av ringen.

Inkubationstid:

4–10 dygn, snarare veckor hos djur.

Smittriskperiod :

Så länge levande svampsporer finns.

Smittkälla:

Nötkreatur, häst, hund, katt, marsvin och andra djur. Även människor.

Smittsätt:

Direkt kontakt med smittade personer eller via sporer som fallit av i djurens omgivning.

Kontrollåtgärder:

Undvik direktkontakt med förändrade hudpartier. Tvätta händer, ansikte och kläder efter hantering av misstänkt smittade djur. Smittade djur skall isoleras, behandlas och miljön noggrant saneras. Människor kan behandlas med svampmedel.